Jordebok med verkliga brukare

Eftersläpningen i Dalarnas jordeböcker är stor. För Mora socken genomfördes under 1600-talet endast en tydlig uppdatering efter en revning hösten 1626. "Åhrlighe Räntann på Mora sochen efter som reeffwat bleeff om höstenn 1626..." Dalarnas handlingar 1627:11 f. 39r (RA Bildid A0051691_00046). Därefter är jordeboken åter statisk. I Våmhus och Bonäs är t.ex. i stort sett samma bönder skrivna i 1825(!) års jordebok som i 1627 års dito. Landskapshandlingar, Dalarnas handlingar 1627:11 f. 42ff (RA Bildid A0051691_00049) & Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Jordeböcker, GIIIaa:22 (1825) f. 687ff (RA Bildid A0002608_00539). En mindre uppdatering sker även till 1631 års jordebok där Norrbygge setting utökats med ytterligare 7 gårdar. (Jordeböcker, Kopparbergs län, 1631 f. 213ff (RA Bildid A0055077_00105)) Jordeböckerna kunde därför inte användas som underlag till skatteuppbörden i Dalarna. Istället användes fogdarnas uppbördsböcker. Lennersand, Marie & Oja, Linda 2006, Livet går vidare - Älvdalen och Rättvik efter de stora häxprocesserna 1668-1671, s. 725-726.

Men uppbördsböckerna verkar inte heller ha uppdaterats särskilt ofta. Vid vintertinget 1661 ville därför befallningsmannen Johan Arvidsson rätta de gamla mantalen som hade blivit så mycket sönderbrutne och sönderdelade och upprätta en ny uppbördsbok på dhem som nu lefwa. Österdalarne och Gagnefs sockens tingslags häradsrätt (KLHA IV) AI:2 (1661-1668) s.55 - Laga ting i Älvdalen 13/1 1661. Den äldsta uppbördsboken som finns bevarad i arkiven är från 1671. Den utgår från den förlegade jordeboken men innehåller även mer aktuella gårdsföreträdare som brukade samma mantal. Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Landskontoret 1626-1957, Kronouppbördsböcker GIVa:2 (1671-1672) Flertalet av de aktuella brukarna var dock döda innan 1671. T. ex. är Back Lars Nilsson (död 1668) upptagen under Nils Olofssons mantal i Storbyn, Våmhus. Det finns även bönder bland de aktuella brukarna som inte är upptagna i Mora AI:1 (1667-1684), t. ex. (Ribb) Hans Larsson (mantalslängder t. o. m. 1664) under Ribb Lars Jonssons mantal i Storbyn. Troligen är uppbördsboken från 1671 en avskrift av uppbördsboken som Arvidsson beställde.

Den skillnad mellan jordeboken och uppbördsboken som uppstod påtalades av en kommission som besökte Dalarna 1684. Troligen var det detta som fick till följd att jordebok 1684:2 upprättades. Lennersand, Marie & Oja, Linda 2006, Livet går vidare - Älvdalen och Rättvik efter de stora häxprocesserna 1668-1671, s. 725-726. Någon större arbetsinsats verkar man dock inte velat lägga ner. Den nya jordeboken är nämligen i det närmaste identisk med uppbördsboken från 1671, både vad gäller utformning och upptagna bönder.

Men trots att varken jordebok 1684:2 eller uppbördsboken från 1671 innehåller aktuella uppgifter kan de båda ge viktiga ledtrådar till många släktrelationer. Här anges nämligen inte bara vilka som brukade de gamla mantalen utan även hur stor varje andel var, vilket gör att det i många fall går att lista ut syster- och brodersdelar.

De aktuella brukarnas andel av mantalet är givet i den andra kolumnen och summan av andelarna i den tredje. Men enheter till dessa kolumner är inte givet någonstans i volymen. Då den ursprungliga jordeboken upprättades (1627) betalades räntan i norra Dalarna med ved och dagsverke till koppargruvan i Falun. För varje spannland utsäde betalades 1 1/16 stavrum gruvved och varje mantal gjorde årligen ett dagsverke. Mora kyrkoarkiv JI:1 (1578-1700) s. 151-152 - Svar på allmogen i Orsa, Mora, Venjan och Älvdalen socknars begäran om att få betala räntan i pengar istället för i ved, daterad 4/3 1642. Landskapshandlingar, Dalarnas handlingar 1627:11 fol. 39r - redogörelse över hur mycket bönderna i de olika socknarna skulle betala i årlig ränta. Vid jämförelse mellan denna jordebok, den ursprungliga jordeboken och uppbördsboken framgår att det måste vara just stavrum gruvved som är enheten för de två kolumnerna. Om det angivna spannlandet i den ursprungliga jordeboken multipliceras med 1 1/16 får vi den ved i stavrum som respektive mantal skulle betala. Men dessa siffror stämmer inte helt överrens med vad vi ser i jordebok 1684:2. Här har man nämligen också till samtliga mantal lagt till ytterligare 3/8 stavrum (framgår ännu tydligare i uppbördsboken). Detta är sannolikt dagsverket omvandlat till stavrum.

Bonees

s. 234

s. 235

s. 236

Biörkwasla

s. 237

Stoorbyen

s. 238

s. 239

s. 240

Heden

s. 241

s. 242

Mohren

Bäck

s. 243

s. 244

Lindbeck

s. 245

s. 246

s. 247