burtu.se

Traktörer och traktörskor
vid Ulriksdals värdshus
1696-1756

Värdshusrörelsen hör till de allra äldsta arrendena under Ulriksdals slott.[1] Åtminstone sedan 1695 har Ulriksdals värdshus brukats av en arrendator. Först i det så kallade Beridarhuset uppfört 1671 och från 1740-talet i en egen byggnad, idag känd som Ottilielund.[2] För att komplettera värdshuset, som framförallt var avsett för hovbetjänter och gårdsfolk, ingick även Järva krog i samma arrende. Krogen låg i den närliggande byn Nederjärva och nyttjades av resande längs med dem här sammanstötande vägarna från Enköping och Uppsala.[1] Ytterligare brukade traktören vid värdshuset från 1732 tidvis även krogen Snörin, belägen öster om köksträdgården vid vägen ner mot Edsviken. 1781 adderades också krogen Gipsen till arrendet, uppförd vid gipsugnen till bequämlighet för arbetsfolk under pågående nybyggnationer och reperationer.


Johan Modal
1696–1716

I Solna kyrkoarkiv dyker Modal upp första gången i maj 1695 då han gifter sig med Margareta Edelia.[3] Han står här skriven som traktör men utan närmare bostadsort. I det arrendekontrakt som upprättas för hans efterträdare Nils Schief står att läsa att traktören Johan Modal sedan åhr 1698 och alt härtils under ett wist arrende innehaft ulricsdals wärdshus samt Järfwa krog.[4] Av mantalslängderna framgår det dock att Modal blivit traktör vid Ulriksdal senast redan i januari 1696.[5] Troligen har arrendet förnyats 1698 och det är det då upprättade arrendekontraktet som hänvisas till vid Schiefs tillträde.

Järva krog, som alltså också ingick i arrendet, brukades vid denna tid för arrendatorns räkning av Hans Resare. Han kom hit senast i januari 1695 då en namnlös traktörsänka är skriven under Ulriksdal och är verksam här till omkring år 1700. 1702-1706 är Catharina Edelia skriven under Järva krog, sannolikt är hon en släkting till Modals hustru. Modal själv återfinns i mantalslängderna som traktör under Ulriksdal 1696-1709. För perioden 1710-1719 saknas Ulriksdal, det står endast att på des folck är ingen specification […] inkommen. För Järva krog anges Modal själv som brukare under perioden 1710-1718.[6] Att han brukade Järva krog 1717-1718[7] är dock felaktigt eftersom h. Tracteuren på Ulrichsdahl Johan Modal begravdes 24 november 1716.[8] Hustrun Margareta begravdes 6 december 1715.[9]

Kända barn:
Catharina, döpt 9/2 1696 i Solna (Herr Johan Modahl).[3]
Lorentz, döpt 13/1 1699 i Solna (Mester Johan Modahl).[3]


Nils Schief
1716–1722

1 december 1716, endast en vecka efter Modals begravning, skriver Nils Schief[10] på arrendekontrakt för Ulriksdals värdshus och Järva krog. Han förbinder sig då att de resande och främande som ankoma […] wäl med mat och goda drycker ackomendera. Lokalerna skulle även de ses efter så att de vid afträdet förbettrade och ej förvärade afstås. För att få bruka värdshuset och Järva krog betalade han ett årligt arrende om 400 daler kopparmynt.[4]

Bara ett par dagar senare, den 5 december, genomförs en husesyn av värdshuset och Järva krog. Värdshuset bestod av 5 rum, källare och 2 kök, ett litet och ett stort. I det stora köket fanns två spisar, tre fyrugnar och en bakugn. Större sällskap serverades i den med 20 fönster beklädda stora salen där det fanns ett ovalt bord med plats för 18 personer. I Järva krog fanns både krögare och krögerska som hade varsin stuga på nedervåningen. Övervåningen bestod av en sal med plats för 12 sittande och 3 små kammare. Både värdshuset och krogen befanns vid husesynen vara i gott skick. Endast ett par fönster behövde bytas ut, bl.a. ett i krögerskans stuga i Järva krog. Allt möblemang i värdshuset och Järva, som tidigare tillhört änkedrottningen, fick Schief behålla under sin tid som traktör.[11]

Men i ett memorial författat av Schief i juni 1720 är allting inte längre lika positivt. Järva krog har lidit stor skada av både tjuvar och röta. Och slottsförvaltaren Mathias Högman har inte lyckats med att, som det står i arrendekontraktet, hindra grannar och torpare som bo der om kring wid werdshuset eller krougen från att hålla obefogad giästning eller öhlsählning. Något som bl.a. har fått till följd att Schiefs reserf och förråd af dricka och annat blivit bortsumat och förskämt.[12] Men trots allt detta vill Schief ändå förnya arrendet med ytterligare 3 år, vilket han också får, dock med ett höjt årligt arrende som nu blir 600 daler kopparmynt. Det nya kontraktet betonar också att Schief själv måste få lokalerna i samma skick som de var när han tillträdde. Endast större skador och nybyggnationer, som verkar vara fallet med Järva krog, står kungsgården för.[13]

Det höjda arrendet tillsammans med underhållet av värdshuset och Järva krog blir dock tillslut för mycket för Scheif. I mars 1722 väljer han därför att säga upp arrendet av Ulriksdals värdshus. Järva krog brukade han i ytterligare ett år.[14]

Troliga barn:
Nils, döpt 1/5 1713 i Riddarholmen (Cammardrängens Nils Schief och des hustrus Sara Krögers barn)[15]
Jean Carl, döpt 30/3 1715 i Riddarholmen (Cammarbet:n Nils Schief och des hustrus barn)[16]


Casper Brandt
1722–1727

1722 tar jägerifiskalen Casper Brandt över det 3-åriga arrende av Ulriksdals värdshus som Nils Schief innehaft enligt kontrakt sedan 1720.[14] Arrendet förlängs med ytterligare 1 ½ år 1723 genom kontrakt som skrivs under 20 mars. Från detta år tar Brandt även över Järva krog. I arrendet ingick dessutom till värdshuset en liten täppa till kryddor och till krogen en åker samt en del i den så kallade Storängen. Det var däremot strängt förbjudet för arrendatorn att nyttja Ulriksdals skog och fiskevatten. Det årliga arrendet var, liksom för Schief, 600 daler kopparmynt.[17]

Men trots påskrivet kontrakt är Brandt inte helt nöjd. Redan 22 mars 1723 anklagar han slottsförvaltaren Högman, precis som Schief gjort 3 år tidigare, för att inte hindra de bönder och torpare som säljer sitt eget öl och brännvin. Detta i kombination med en alldeles för hög arrendeavgift menar Brandt riskerar leda till hans ruin och undergång. Högmans svar på denna anstöteliga skriften innehåller ingen sympati gentemot Brandt. Han vill tvärtom, om så skiäligt finnas, höja arrendet ytterliggare.[18] Hur denna konflikt fick sin upplösning är inte känt. Arrendeavgiften står dock kvar på 600 daler kopparmynt även när nästa traktör tillträder.

Något mer kontrakt för Brandt än det som upprättas 1723 finnas inte bevarat i Ulriksdals slotts arkiv. Men arrendet måste ha förlängts minst ytterligare en gång eftersom Brandt i mantalslängderna återfinns som traktör på värdshuset ända till december 1727.[19] Till sin hjälp i driften av värdshuset hade Brandt förutom pigor, drängar och övriga familjen, även kocken Joakim Flygare.[20] Möjligen kan denna extra hjälp förklaras av en bilaga till Brandts bouppteckning, där det framgår att han från 1726 då han war wistandes ute på landet till sin död 1741 blivit medicinerad för mångfalldiga siukdomar.[21]

Men det är inte dålig hälsa som 1727 får honom att förlora arrendet. Det är istället kung Fredrik I som vill att hans egen kammarlakej ska få ta över värdshuset och Järva krog. I ett memorial daterat 31/5 1727 påpekar Brandt att det tydligt framgår av §6 i arrendekontraktet, att han som tidigare arrendator borde ligga närmast till hands när arrendet ska förnyas. Men mot kungen har han, vilket han också är medveten om, inget att sätta emot. Brandt hade 1719 drabbats så hårt av rysshärjningarna i skärgården att han därefter ej ägde det ringaste mer än blotta lifwet. För att inte återigen så ock aldeles oskylldigt mista och förlora det han medh swett och arbete förvärvat, vill han åtminstone försäkra sig om att han kommer få ersättning för sina utgifter.[22] Brandt hade genom åren gjort många reperationer och förbättringar av framförallt Järva krog, bl.a. hade en ny sädeslada satts upp inte långt innan beskedet kom om att han inte skulle få fortsätta som traktör.[23] Huruvida han fick tillbaka några pengar är dock okänt.

I 1729 års mantalslängd, upprättad 4/12 1728, finns en notering om att Brandt flyttat till Södertörn.[24]

Kända barn:
Sjömannen Petter Brandt.[25]
Trädgårdsmästaren Claes Brandt, död i Västindien.[21]
Carl, döpt 1/1 1715 i Maria Magdalena (mantalskommissarien Casper Brandt o.h.h. Helena Westman).[26]


Johan Henrik Lilja
1727–1756

Den kungliga kammarlakejen Johan Henrik Lilja blir Brandts efterträdare. Enligt kontrakt som skrivs 28 juli 1727 får han arrendera Ulriksdals värdshus och Järva krog på samma villkor som Brandt, med tillträde 1 oktober samma år. Men till skillnad mot Brandt och Scheif, som endast fick arrendera värdshuset ett par år åt gången, får Lilja tillträde till värdshuset så länge å Kungl. Majt. wägnar behageligit wara.[27]

Med till Ulriksdal hade han sin hustru Judit Schmidt.[28] Hon dör dock redan 1729.[29] Senast 1733 är han omgift med kyrkoherden i Danderyd Nils Fasts dotter Hedvig Ulrika. Under samma tid, i början av 1730-talet, expanderar Lilja sin verksamhet till att även omfatta Snörin. Snörin var ett torp under Ulriksdal beläget strax öster om den kungliga köksträdgården. Tidigare hade torpet dels stått öde och dels bebotts av framförallt fattiga hustrur och änkor.[30] Enligt en senare beskrivning brukades Snörin som krog endast vintertid och var avsedd för resande som kom sjövägen över Edsviken.[31] Vilket år som torpet omvandlas till krog är inte känt. Det bör dock ha skett senast 1751 då krögaren Erik Holm är mantalskriven här. Men det kan ha skett så tidigt som 1732 då Lilja första gången står som brukare i mantalslängden.[32]

Under första halvan av 1740-talet är Lilja, på kung Fredriks begäran, befriad från arrendeavgiften för både värdshuset och Järva krog.[33] Värdshuset ska enligt obekräftade uppgifter flyttat ut från Beridarhuset till en egen byggnad, idag känd som Ottilielund, någon gång under 1740-talet.[34] Möjligen kan detta också förklara varför Lilja inte behöver betala någon arrendeavgift under denna period.

Till skydd för värdshusrörelsen var det, som det tydligt framgår av §3 i arrendekontraktet, förbjudet för boende kring kungsgården at idka den ringaste öhl och bränwins sälgning eller giästning.[27] Lilja var, tillskillnad mot Schief och Brandt, nöjd med hur detta efterföljdes. Under Liljas tid var det istället bönderna som var missnöjda över att de endast fick köpa svagdricka vid värdshuset och inte direkt av befallningsmannen. I en odaterad skrivelse till överstemarskalken oroar sig Lilja över konsekvenserna om detta skulle bli tillåtet. Då menar han steget inte är långt till att missbruk med annan tappning af sådana drycker som allenast på wärdshuuset och derunder lydande krogar böra wara till sahlu […] oförmärkt insmyga sig.[35]

Två krogar och ett värdshus krävde mycket arbetskraft. Utöver övriga familjen hade Lilja årligen upp till 8 pigor och drängar som hjälpte till vid värdshuset.[36] Och Järva krog brukades, för Liljas räkning, av en krögare med familj. Under 1730-talet hette krögarparet Lars Flink och Catharina Spennare[37] som från senast 1751 är ersatta av den förutnämnda Erik Holm, som alltså även stod för verksamheten vid Snörin.

Lilja arrenderade Ulriksdals värdshus, Järva krog och Snörin till sin död 1756. Han blev 66 år gammal.[38]

Kända barn:
1:a kullen
Carl Fredrik, född 1729åu.[39]
2:a kullen
Ulrika Kristina, född 1733.[40]Mattias Nicolaus, död 1735.[42]
Anna Maria, född 1738.[40]Hedvig Eleonora, född 13/6 1739.[40]
NN, död 1743.[44]Lorents Kaspar, död 1743.[45]
Ebba Katarina, död 1743.[41]Johan, död 1743.[43]
Lovisa Margareta, född 1744.[40]  Brita, född 1744.[40]
Malena, född 1747.[40]Johan Henrik, född 1749 död 1776.[46]



Otryckta källor

Riksarkivet (RA), depå: Slottsarkivet
  1. Ulriksdals slotts arkiv [SE/RA/56519]
    • E2 Skrivelser till ståthållarämbetet och slottskontoret
    • F1B Handlingar ang. fastigheter, yngre serie
    • G1 Reviderade räkenskaper
Stockholms stadsarkiv (SSA), depå: Liljeholmskajen
  1. Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret [SE/SSA/1452A]
    • E1 Landsböcker med verifikationer
  2. Maria Magdalena kyrkoarkiv [SE/SSA/0012]
    • CIa Födelse- och dopböcker, huvudserie
  3. Riddarholmens kyrkoarkiv [SE/SSA/0013]
    • CI Födelse- och dopböcker
  4. Solna kyrkoarkiv [SE/SSA/1564]
    • AIa Husförhörslängder, huvudserie
    • FI Död- och begravningsböcker
    • LIa Räkenskapsböcker. Äldre serie t.o.m. 1899
Stockholms stadsarkiv (SSA), depå: Kungsklippan
  1. Justitiekollegium 1637-1856, Förmyndarkammaren 1667-1924, Rådhusrättens 1:a avdelning 1850-1924 [SE/SSA/0145A]
    • F1A Bouppteckningar
Uppsala landsarkiv (ULA)
  1. Länsstyrelsen i Uppsala län [SE/ULA/11035/21]
    1. Landskontoret 1634-1957
      • EIII Mantalslängder
Litteratur
  • Lorenz Werner, Elisabet 2018, Smakfull Trädgård. Kulturvärden 2018:4.
  • Nilsson, Staffan 2003, Jerpar, krams- och Hara; Åkerhöns och Foglar rara. Kulturvärden 2003:4.
  • Runefelt, Anneli 1997, Ulriksdal: en översikt av bebyggelsen kring slottet. Solna: Solna kultur- och fritidsnämnd.