Sammanfattade skattelängder

År 1667 upprättade pastor Elavus Andreae Skragge och hans adjunkt Andreas Nohrmoreus en husförhörslängd över dhen christelighe, hederwärde, berömmelighe och folckerijke Mohra försambling. [1] Troligen har det också funnits en tidigare längd, antingen upprättad av Skragge själv eller en företrädare. Dock har denna längd gått förlorad varför den längd Skragge upprättade 1667 fått beteckningen AI:1 i Mora kyrkoarkiv. [2]

För att ta sig vidare förbi och komplettera Mora AI:1 är skattelängder väldigt användbara. Eftersom jag själv kan räkna släktskap med en stor del av de av Skragge och Nohrmoreus noterade hushållen i Våmhus och Bonäs, har jag sammanfattat en del sådana skattelängder. Sammanfattningarna omfattar Bonäs och byarna i Våmhus som är upptagna i Mora AI:1, d.v.s. Kumbelnäs, Storbyn, Moren, Björkvassla, Limbäck, Bäck och Heden. Övriga byar i dagens Våmhus är troligen antingen senare utflyttningar från, eller uppdelningar av, de äldre byarna. Ett undantag är byn Indor i norra Våmhus som är upptaget i skattelängderna i mitten av 1500-talet för att sedan försvinna in under Bäck och Heden. [3]

Sammanfattningarna omfattar följande längder:

1. Landskapshandlingar

   (1601-1629) - jordeböcker (årliga räntan) (j), tiondelängder (t), hjonelagslängder (hl) samt längder över husarma (h) och ödeshemman (ö). Sammanfattningarna listar de personer som är upptagna i dessa längder.

   Vad gäller jordeböckerna är det viktigt att notera att de ofta är rena avskrifter av tidigare år. De bönder som är upptagna behöver därför inte ens ha varit i livet när längden upprättades. Denna eftersläpning märks tydligt för Våmhus och Bonäs under 1600-talets första årtionden då mer eller mindre en grupp personer är upptagna i jordeböckerna och en annan i tiondelängderna. Detta beror på att jordeböckerna efter 1570 i stort sett endast uppdaterades efter större jordrevningar. Under perioden för dessa sammanfattningar skedde endast en sådan revning för Mora socken, nämligen hösten 1626. [4] Jordeböckerna innan detta år innehåller de brukare som var aktuella hösten 1587 då den senaste revningen hade ägt rum. [5]

2. Älvsborgs andra lösen

   - alla sex terminer (1614-1619) och restuppbörd (1621). Sammanfattningarna listar de hjonelag (gifta bönder) och andra som är upptagna samt ev. kommentar i restuppbördens rannsakningslängd.

   Älvsborgs lösen var en landsomfattande skatt som infördes efter Kalmarkriget 1613 för att återfå älvsborgs fästning. En bonde skulle betala 2 riksdaler och en piga eller dräng 1 riksdaler. Personer under 15 och över 70 år befriades. [6] För Våmhus och Bonäs är det i stort sett samma personer i längderna över älvsborgs lösen som i tiondelängderna. älvsborgs lösen (restuppbördens rannsakningslängd) innehåller dock tillskillnad från tiondelängderna även noteringar om bönder som har flyttat eller avlidit.

3. Mantalslängder

   (1628-1679). Sammanfattningarna listar det totala antalet personer i varje hushåll som var skyldiga att betala mantalspenning.

   Mantalspenningen infördes som en permanent personskatt 1635. Bland bönderna skulle alla arbetsföra vuxna betala, fattiga och sjuka befriades. Vuxen var man i detta avseende före 1652 vid 12 års ålder och från 1652 vid 15 års ålder. 1652 infördes också en övre åldersgräns som blev satt till 63 år. Denna gräns var dock inte generell. Så länge en bonde satt kvar på sin gård skulle han betala, oavsett hur gammal han var. [7] I Mora storsocken (d.v.s. inkl. Sollerön och Våmhus) våren 1667, motsvarade de arbetsföra 34,8% av den totala befolkningen. I enbart Våmhus var samma siffra 30,1%. [8]

4. Tiondelängder

   (1650-1678). Sammanfattningarna listar de personer som är upptagna i tiondelängderna. (1667 års längd är skadad och är därför inte med i sammanfattningarna.)

   Tiondelängderna återfinns i landskapshandlingarna till 1630 och i länsräkenskaperna efter 1630. I längderna listas namn på bönderna samt hur mycket spannmål de var tvungna att erlägga i tionde. Generellt sett innehåller tiondelängderna fler namn än mantalslängderna. En person som i mantalslängden endast uppträder som ett streck i en kolumn kan skrivas ut med namn i tiondelängden för motsvarande år. [9]

De i Dalarna använda gårdsnamnen underlättar i många fall de eventuella släktkopplingar som kan göras utifrån skattelängderna. [10] Gårdsnamnen är dock sparsamt noterade i de äldre längderna. I 1601 års jordebok återfinns endast 3 gårdsnamn i hela Våmhus: Diekne, Ribbe och Tyske. [11] även om alla dessa är gamla namn, Ribbe återfinns t.ex. redan i den äldsta skattelängden från 1539 [12], så ser det ut som om gårdsnamnen på allvar får fäste först ett par årtionden in på 1600-talet. I 1642 års mantalslängd är t.ex. andelen skrivna med gårdsnamn i Våmhus 41%. Denna siffra är därefter mer eller mindre densamma i mantalslängderna till 1658 då den plötsligt mer än dubbleras till 87%. Varför denna plötsliga ökning sker just detta år är svårt att säga. Dock är säkert att gårdsnamnen hade kommit för att stanna.

• [1]   Mora hfl AI:1 (1667-1684) mf. 3r.
• [2]   I förordet till AI:1 (se not 1) skriver Skragge "då hon å nÿo upprättadeß, Anno a N Ch 1667", vilket tyder på att det har funnits en tidigare nu förlorad husförhörslängd.
• [3]   För mer information, framförallt om Indor och dess äldre historia, se Björklund 1966, kapitel 1 Gammal bygd.
• [4]   "Åhrlighe Räntann på Mora sochen efter som reeffwat bleeff om höstenn 1626..." Dalarnas handlingar 1627:11 f. 39r (SVAR Bildid A0051691_00046). En jordrevning ägde även rum 1670-1672, men den fick inte till följd att jordeboken uppdaterades.
• [5]   "Årlige Renttan på östre Dalarne såm bleff reffuatt och skatt lagtt ano 87 then 7 Octobris", Dalarnas handlingar 1588:5B f. 1r (SVAR Bildid A0052930_00007).
• [6]   Älvsborgs lösen, Riksarkivets hemsida (hämtad 2015-01-20).
• [7]   Skogsjö 1989 s. 3-5.
• [8]   Friberg 1954 s. 230f.
• [9]   Back Nils Hansson i Storbyn, Våmhus skrivs aldrig med namn i mantalslängderna utan endast som ett streck i son-kolumnen i sin faders mantalsuppgifter. I tiondelängderna är han däremot upptagen med namn 1661-1662.
• [10] Gårdsnamnen ärvdes oftast såsom släktnamn från far till son och dotter, dock förekommer det att sonen (eller dottern) tar moderns, hustruns (makens) eller ett helt nytt gårdsnamn. För mer information om gårdsnamnen i Dalarna, se t.ex. artikeln Gårdsnamn på Wiki-Rötter.
• [11] Dalarnas handlingar 1601:9 f. 152ff (SVAR Bildid A0051552_00130).
• [12] Dalarnas handlingar 1539:4 s. 53 (SVAR Bildid A0051307_00165).
• [13] Lindén 1990 s. 95.
• [14] Dito s. 9.