Traktörer och traktörskor
vid Ulriksdals värdshus
1696-1789

Värdshusrörelsen hör till de allra äldsta arrendena under Ulriksdals slott.[1] Åtminstone sedan 1695 har Ulriksdals värdshus brukats av en arrendator. Först i det så kallade Beridarhuset uppfört 1671 och från 1740-talet i en egen byggnad, idag känd som Ottilielund.[2] För att komplettera värdshuset, som framförallt var avsett för hovbetjänter och gårdsfolk, ingick även Järva krog i samma arrende. Krogen låg i den närliggande byn Nederjärva och nyttjades av resande längs med dem här sammanstötande vägarna från Enköping och Uppsala.[1] Ytterligare brukade traktören vid värdshuset från 1732 tidvis även krogen Snörin, belägen öster om köksträdgården vid vägen ner mot Edsviken. 1781 adderades också krogen Gipsen till arrendet, uppförd vid kungsgårdens gipsugn till bequämlighet för arbetsfolk under pågående nybyggnationer och reperationer.

Perioden 1696-1789 omfattar 9 olika traktörer som brukade ett arrende som tillslut alltså omfattade 1 värdshus och 3 krogar. Under en stor del av denna period, drygt 60 år, arrenderades värdshuset av en och samma släktkrets. Eftersom jag själv, via traktören Carl Magnus Lilja och hans hustru Fredrika Laurentia Berg, härstammar från denna släktkrets, har jag genom åren samlat på mig mycket information om de människor som bott på värdshuset. Resultatet av detta visas nedan som en sammanställning över de traktörer och traktörskor som drivit Ulriksdals värdshus.

Johan Modal

1696–1716

I Solna kyrkoarkiv dyker Modal upp första gången i maj 1695 då han gifter sig med Margareta Edelia.[3] Han står här skriven som traktör men utan närmare bostadsort. I det arrendekontrakt som upprättas för hans efterträdare Nils Schief står att läsa att traktören Johan Modal sedan åhr 1698 och alt härtils under ett wist arrende innehaft ulricsdals wärdshus samt Järfwa krog.[4] Av mantalslängderna framgår det dock att Modal blivit traktör vid Ulriksdal senast redan i januari 1696.[5] Troligen har arrendet förnyats 1698 och det är det då upprättade arrendekontraktet som hänvisas till vid Schiefs tillträde.

Järva krog, som alltså också ingick i arrendet, brukades vid denna tid för arrendatorns räkning av Hans Resare. Han kom hit senast i januari 1695 då en namnlös traktörsänka är skriven under Ulriksdal och är verksam här till omkring år 1700. 1702-1706 är Catharina Edelia skriven under Järva krog, sannolikt är hon en släkting till Modals hustru. Modal själv återfinns i mantalslängderna som traktör under Ulriksdal 1696-1709. För perioden 1710-1719 saknas Ulriksdal, det står endast att på des folck är ingen specification […] inkommen. För Järva krog anges Modal själv som brukare under perioden 1710-1718.[6] Att han brukade Järva krog 1717-1718[7] är dock felaktigt eftersom h. Tracteuren på Ulrichsdahl Johan Modal begravdes 24 november 1716.[8] Hustrun Margareta begravdes 6 december 1715.[9]

Kända barn:
Catharina, döpt 9/2 1696 i Solna (Herr Johan Modahl).[3]
Lorentz, döpt 13/1 1699 i Solna (Mester Johan Modahl).[3]

Nils Schief

1716–1722

1 december 1716, endast en vecka efter Modals begravning, skriver Nils Schief[10] på arrendekontrakt för Ulriksdals värdshus och Järva krog. Han förbinder sig då att de resande och främande som ankoma […] wäl med mat och goda drycker ackomendera. Lokalerna skulle även de ses efter så att de vid afträdet förbettrade och ej förvärade afstås. För att få bruka värdshuset och Järva krog betalade han ett årligt arrende om 400 daler kopparmynt.[4]

Bara ett par dagar senare, den 5 december, genomförs en husesyn av värdshuset och Järva krog. Värdshuset bestod av 5 rum, källare och 2 kök, ett litet och ett stort. I det stora köket fanns två spisar, tre fyrugnar och en bakugn. Större sällskap serverades i den med 20 fönster beklädda stora salen där det fanns ett ovalt bord med plats för 18 personer. I Järva krog fanns både krögare och krögerska som hade varsin stuga på nedervåningen. Övervåningen bestod av en sal med plats för 12 sittande och 3 små kammare. Både värdshuset och krogen befanns vid husesynen vara i gott skick. Endast ett par fönster behövde bytas ut, bl.a. ett i krögerskans stuga i Järva krog. Allt möblemang i värdshuset och Järva, som tidigare tillhört änkedrottningen, fick Schief behålla under sin tid som traktör.[11]

Men i ett memorial författat av Schief i juni 1720 är allting inte längre lika positivt. Järva krog har lidit stor skada av både tjuvar och röta. Och slottsförvaltaren Mathias Högman har inte lyckats med att, som det står i arrendekontraktet, hindra grannar och torpare som bo der om kring wid werdshuset eller krougen från att hålla obefogad giästning eller öhlsählning. Något som bl.a. har fått till följd att Schiefs reserf och förråd af dricka och annat blivit bortsumat och förskämt.[12] Men trots allt detta vill Schief ändå förnya arrendet med ytterligare 3 år, vilket han också får, dock med ett höjt årligt arrende som nu blir 600 daler kopparmynt. Det nya kontraktet betonar också att Schief själv måste få lokalerna i samma skick som de var när han tillträdde. Endast större skador och nybyggnationer, som verkar vara fallet med Järva krog, står kungsgården för.[13]

Det höjda arrendet tillsammans med underhållet av värdshuset och Järva krog blir dock tillslut för mycket för Scheif. I mars 1722 väljer han därför att säga upp arrendet av Ulriksdals värdshus. Järva krog brukade han i ytterligare ett år.[14]

Troliga barn:
Nils, döpt 1/5 1713 i Riddarholmen (Cammardrängens Nils Schief och des hustrus Sara Krögers barn)[15]
Jean Carl, döpt 30/3 1715 i Riddarholmen (Cammarbet:ⁿ Nils Schief och des hustrus barn)[16]

Casper Brandt

1722–1727

1722 tar jägerifiskalen Casper Brandt över det 3-åriga arrende av Ulriksdals värdshus som Nils Schief innehaft enligt kontrakt sedan 1720.[14] Arrendet förlängs med ytterligare 1 ½ år 1723 genom kontrakt som skrivs under 20 mars. Från detta år tar Brandt även över Järva krog. I arrendet ingick dessutom till värdshuset en liten täppa till kryddor och till krogen en åker samt en del i den så kallade Storängen. Det var däremot strängt förbjudet för arrendatorn att nyttja Ulriksdals skog och fiskevatten. Det årliga arrendet var, liksom för Schief, 600 daler kopparmynt.[17]

Men trots påskrivet kontrakt är Brandt inte helt nöjd. Redan 22 mars 1723 anklagar han slottsförvaltaren Högman, precis som Schief gjort 3 år tidigare, för att inte hindra de bönder och torpare som säljer sitt eget öl och brännvin. Detta i kombination med en alldeles för hög arrendeavgift menar Brandt riskerar leda till hans ruin och undergång. Högmans svar på denna anstöteliga skriften innehåller ingen sympati gentemot Brandt. Han vill tvärtom, om så skiäligt finnas, höja arrendet ytterligare.[18] Hur denna konflikt fick sin upplösning är inte känt. Arrendeavgiften står dock kvar på 600 daler kopparmynt även när nästa traktör tillträder.

Något mer kontrakt för Brandt än det som upprättas 1723 finnas inte bevarat i Ulriksdals slotts arkiv. Men arrendet måste ha förlängts minst ytterligare en gång eftersom Brandt i mantalslängderna återfinns som traktör på värdshuset ända till december 1727.[19] Till sin hjälp i driften av värdshuset hade Brandt förutom pigor, drängar och övriga familjen, även kocken Joakim Flygare.[20] Möjligen kan denna extra hjälp förklaras av en bilaga till Brandts bouppteckning, där det framgår att han från 1726 då han war wistandes ute på landet till sin död 1741 blivit medicinerad för mångfalldiga siukdomar.[21]

Men det är inte dålig hälsa som 1727 får honom att förlora arrendet. Det är istället kung Fredrik I som vill att hans egen kammarlakej ska få ta över värdshuset och Järva krog. I ett memorial daterat 31/5 1727 påpekar Brandt att det tydligt framgår av §6 i arrendekontraktet, att han som tidigare arrendator borde ligga närmast till hands när arrendet ska förnyas. Men mot kungen har han, vilket han också är medveten om, inget att sätta emot. Brandt hade 1719 drabbats så hårt av rysshärjningarna i skärgården att han därefter ej ägde det ringaste mer än blotta lifwet. För att inte återigen så ock aldeles oskylldigt mista och förlora det han medh swett och arbete förvärvat, vill han åtminstone försäkra sig om att han kommer få ersättning för sina utgifter.[22] Brandt hade genom åren gjort många reperationer och förbättringar av framförallt Järva krog, bl.a. hade en ny sädeslada satts upp inte långt innan beskedet kom om att han inte skulle få fortsätta som traktör.[23] Huruvida han fick tillbaka några pengar är dock okänt.

I 1729 års mantalslängd, upprättad 4/12 1728, finns en notering om att Brandt flyttat till Södertörn.[24]

Kända barn:
Sjömannen Petter Brandt.[25]
Trädgårdsmästaren Claes Brandt, död i Västindien.[25]
Carl, döpt 1/1 1715 i Maria Magdalena (mantalskommissarien Casper Brandt o.h.h. Helena Westman).[26]

Johan Henrik Lilja

1727–1756

Den kungliga kammarlakejen Johan Henrik Lilja blir Brandts efterträdare. Enligt kontrakt som skrivs 28 juli 1727 får han arrendera Ulriksdals värdshus och Järva krog på samma villkor som Brandt, med tillträde 1 oktober samma år. Men till skillnad mot Brandt och Scheif, som endast fick arrendera värdshuset ett par år åt gången, får Lilja tillträde till värdshuset så länge å Kungl. Majt. wägnar behageligit wara.[27]

Med till Ulriksdal hade han sin hustru Judit Schmidt.[28] Men hon dör redan 1729.[29] Senast 1733 är han omgift med kyrkoherden i Danderyd Nils Fasts dotter Hedvig Ulrika. Under samma tid, i början av 1730-talet, expanderar Lilja sin verksamhet till att även omfatta Snörin. Snörin var ett torp under Ulriksdal beläget strax öster om den kungliga köksträdgården. Tidigare hade torpet dels stått öde och dels bebotts av framförallt fattiga hustrur och änkor.[30] Enligt en senare beskrivning brukades Snörin som krog endast vintertid och var avsedd för resande som kom sjövägen över Edsviken.[31] Vilket år som torpet omvandlas till krog är inte känt. Det bör dock ha skett senast 1751 då krögaren Erik Holm är mantalskriven här. Men det kan ha skett så tidigt som 1732 då Lilja första gången står som brukare i mantalslängden.[32]

Under första halvan av 1740-talet är Lilja, på kung Fredriks begäran, befriad från arrendeavgiften för både värdshuset och Järva krog.[33] Värdshuset ska enligt obekräftade uppgifter flyttat ut från Beridarhuset till en egen byggnad, idag känd som Ottilielund, någon gång under 1740-talet.[34] Möjligen kan detta också förklara varför Lilja inte behöver betala någon arrendeavgift under denna period.

Till skydd för värdshusrörelsen var det, som det tydligt framgår av §3 i arrendekontraktet, förbjudet för boende kring kungsgården at idka den ringaste öhl och bränwins sälgning eller giästning.[27] Lilja var, tillskillnad mot Schief och Brandt, nöjd med hur detta efterföljdes. Under Liljas tid var det istället bönderna som var missnöjda över att de endast fick köpa svagdricka vid värdshuset och inte direkt av befallningsmannen. I en odaterad skrivelse till överstemarskalken oroar sig Lilja över konsekvenserna om detta skulle bli tillåtet. Då menar han steget inte är långt till att missbruk med annan tappning af sådana drycker som allenast på wärdshuuset och derunder lydande krogar böra wara till sahlu […] oförmärkt insmyga sig.[35]

Två krogar och ett värdshus krävde mycket arbetskraft. Utöver övriga familjen hade Lilja årligen upp till 8 pigor och drängar som hjälpte till vid värdshuset.[36] Och Järva krog brukades, för Liljas räkning, av en krögare med familj. Under 1730-talet hette krögarparet Lars Flink och Catharina Spennare[37] som från senast 1751 är ersatta av den förutnämnda Erik Holm, som alltså även stod för verksamheten vid Snörin.

Lilja arrenderade Ulriksdals värdshus, Järva krog och Snörin till sin död 1756. Han blev 66 år gammal.[38]

Hedvig Ulrika Fast

1756–1762

Efter Liljas död får hans änka Hedvig Ulrika Fast,[47] enligt kung Adolf Fredriks godkännande 3 oktober 1756,[48] fortsätta att arrendera Ulriksdals värdshus, Järva krog och Snörin. I mantalslängderna återfinns hon som brukare av Ulriksdals värdshus 1757-1762. Här finns också den kungliga kammartjänaren Bedatt som sannolikt hjälpte till i driften av värdshuset. Järva krog och Snörin drivs vid denna tid, för änkan Fasts räkning, av bl.a. krögaren Petter Öhman (1757) och krögerskan Stina (1758).[49]

Vilket år värdshuset flyttade ut till en egen byggnad är oklart. Möjligen kan det, som nämns ovan, skett under 1740-talet. Det måste åtminstone ha skett innan sommaren 1753 då Beridarhuset blivit omvandlat till slottsteater.[50] Utflyttningen från Beridarhuset till en egen byggnad fick dock till följd att iskällaren som hörde till värdshuset blev helt förstörd. Utan iskällare där dryck kunde förvaras under sommaren riskerade arrendatorn att förlora mycket inkomst. I en skrivelse till överstemarskalken Claes Ekeblad 1759, förklarar också Fast att hon som änka med många små barn utan en dugelig drickes-kiällare mycket lidit. Hon ber om medel dels till att sätta upp en ny iskällare och dels till reperationer av taket på Järva krog som är så ganska mycket bofälligt. Reperationerna av Järva krog var överstemarskalken villig att gå med på, men till en ny iskällare blev svaret att det för denna gång icke bevilljas, utan anstår tills widare.[51]

Ingen iskällare, många omyndiga barn att försörja och som Fast uttrycker det andra widrigheter som warit mig hinderligen i min näring, ledde snabbt till att hon hamnade i skuld till kungsgården. Dessutom skapade sielftagit skänkeri av folk på kungsgården och kringliggande torp återigen stora problem för värdshusrörelsen. För att minska på bördan hade hon senast i december 1759 låtit mågen Anders Berg ta över arrendet av Järva krog och Snörin. Men det var inte tillräckligt. Hon skriver därför i maj 1760 ännu en gång till överstemarskalken och ber om mer tid till att betala den rest som uppkommit på arrendet av värdshuset. Hennes tanke var att då kunna använda den fordran hon hade hos kapitalisten Johan Georg Menges i Stockholm, när den tid efter annan utfaller.[52][53]

Överstemarskalken ställde sig positiv till Fasts önskan. Skulden, som uppgick till 824 daler kopparmynt, fick hon nu dela upp om hon betalade första hälften senast 15 juli och den andra hälften senast 15 september 1760. Och angående det skänkeri som förekom bland kringliggande torp fick inspektorn vid kungsgården, Carl Gustav Humble, i uppgift att sådant alfwarsamligen […] hindra och tillse.[52]

1762 har mågen Berg även tagit över arrendet av Ulriksdals värdshus och den 20 augusti 1766 begravs madame Hedvig Ulrica Lilje. Hon blev 56 år gammal.[54]

Kända barn:
Se maken Johan Henrik Lilja.

Anders Berg

1762–1776

Den 9 september 1759 lystes i Solna kyrka för mästerkocken vid kungliga hovet Anders Berg och jungfrun Ulrika Kristina Lilja.[55] Att Anders var mästerkock vid hovet, som det står i ministerialboken, är dock felaktigt. Han var mästersven vid hovet, nivån under mästerkock, en tjänst han hade tagit över efter sin bror Lars Berg i december 1752.[56]

Ulrika Kristina var dotter till traktörskan vid Ulriksdals värdshus, Hedvig Ulrika Fast och hennes framlidna make Johan Henrik Lilja. Som kock vid hovet var Berg en välkommen resurs till värdshusrörelsen och senast redan i december 1759 får han ta över arrendet av Järva krog och Snörin. Paret bor dock kvar i Stockholm till 1762 då Berg även får ta över arrendet av Ulriksdals värdshus.[49][57] Vid sockenstämman 17 juli 1763 blev hr Tracteuren Anders Berg på Ulricsdahl också vald till kyrkvärd i Solna.[58]

Likt tidigare traktörer hade Berg många krögare och krögerskor till sin hjälp i driften av Järva krog och Snörin. Under 1760-talet drivs t.ex. Järva krog av tre olika krögarfamiljer. Krögerskan Greta Lund driver krogen till 1763 då hon tillsammans med maken flyttar till Tyresö, och Bergs syster Anna Maria finns vid krogen till 1765 då hon gifter sig med vaktmästaren vid kungsgården, Anders Kock. Resterande delen av årtiondet drivs krogen av krögarparet Erik Davidsson och hans hustru Brita Aronsdotter. Erik och Brita hade tidigare drivit Snörin, som nu istället tas över av krögaren Erik Wicander.[59] Dessutom finns Tracteurn Bergs krögerska wid Jerfwa krog Maja Caisa Ryman, som ock kallades Frisk, upptagen i dödboken. Hon dog av lungsot i maj 1760, 42 år gammal.[60]

Värdshuset, som traktören med familj drev själv, fick Berg arrendera 10 år åt gången. Han behövde alltså förnya arrendet 1772, och skriver därför till herr Baron Hofmarschalken Christoffer Manderström[61] och önskar att med samma wilckor wid thenna näring blifwa bibehållen. Berg betonar också att han under de föregående 10 åren gjort många förbättringar på värdshuset, och therwid nedlagt mycken både möda och kostnad.[62] Manderström är villig att förlänga arrendet med ytterligare 10 år, men inte på samma villkor. Det årliga arrendet höjs nämligen nu till 1000 daler kopparmynt som arrendatorn ska betala halvårsvis, 500 daler kopparmynt vid varje tillfälle.[63]

Men av det 10-åriga arrendet får Berg endast uppleva 4. Den 21 juli 1776 begravs nämligen traktören vid Ulriksdal Hr Andreas Berg, död av lungsot eller en böld i levern, 58 år gammal.[64] De byggnader Berg själv hade uppfört vid värdshuset, och således ägde, är alla upptagna i bouppteckningen som upprättades 7 oktober samma år. Ett fähus med höskulle var t.ex. uppfört söder om värdshuset, dessutom hade Berg låtit bygga två stall, ett lider, tre svinhus och en brädbod. Lösöret bestod till stor del av föremål kopplade till värdshusrörelsen, t.ex. fanns 17 kastruller med lock, 7 dussin vita porslinstallrikar, 7 dussin vinglas, 2 punchskålar och en munkpanna.[65]

Anders Berg dog barnlös. Enligt testamente upprättat 28 december 1773 lämnade han all sin egendom till änkan Ulrika Kristina Lilja.[65]

Ulrika Kristina Lilja

1776–1778

Ulrika Kristina Lilja fortsätter att driva Ulriksdals värdshus efter maken Anders Bergs död. Hon hade bott på värdshuset i praktistk taget hela sitt liv och var född där 1733[40] då det ännu var inrymt i Beridarhuset, nuvarande Confidencen. Nu, när hon själv får ta över, har arrendet vuxit till att omfatta ett värdshus i en egen byggnad med både stall och fähus samt två krogar.

Men om de två åren där Ulrika Kristina ensam arrenderar värdshuset finns inte mycket bevarat i Ulriksdals slotts arkiv. I mantalslängderna är Tracteuren And. Bergs enka skriven under värdshuset 1777-1778. Här finns även två av hennes systrar och mademoiselle Laurentia Berg, brorsdotter till Anders Berg. Samma år står hon även som brukare av Järva krog, medan hon endast är skriven under Snörin 1778. I 1777 års mantalslängd är timmermannen Erik Ryman skriven under Snörin, som för övrigt av okänd anledning från detta år är skrivet under Karlbergs kungsgård.[66]

Inga kända barn.

Johan Carl Mosett

1778–1780

Den 21 april 1778 upprättades en bouppteckning efter silverknekten vid kungliga hovet Johan Carl Mosetts hustru Maria Catharina Fröberg, som hade dött nästan två år tidigare.[67] Sannolikt sker detta eftersom Mosett nu ska gifta sig med traktörskan vid Ulriksdals värdshus, Ulrika Kristina Lilja.[68] Han hade varit silverknekt vid hovet sedan i mars 1776[69], men tar nu, i och med med giftermålet, även över arrendet av Ulriksdals värdshus, Järva krog och Snörin.

Men Mosett gör inget större avtryck under de dryga två år som han arrenderar värdshuset. Det ända han lämnar efter sig är en skuld till kungsgården, som p.g.a. en långdragen tvist med slottskamreren Jacob Hasselboms arvingar, står kvar i Ulriksdals slotts räkenskaper ända till 1789. Tvisten, som gällde arrendeavgiften för 1779 och första halvan av 1780, avgjordes i Nedre borgrätten först i september 1788, 8 år efter att Mosett lämnat värdshuset.[70]

Kända barn:
1:a giftet
Skådespelerskan Charlotta Sophia Mosett, född 7/10 1775 i Hovförsamlingen, död 2/1 1841 i Jakobs församling.[71]
2:a giftet
Inga kända barn.

Carl Magnus Lilja

1780–1789

Sommaren 1780 skriver Johan Carl Mosett, med sin hustrus samtycke, över arrendet på kammartjänaren Carl Magnus Lilja, som med tillträde i oktober samma år får bruka Ulriksdals värdshus, Järva krog och Snörin under de två kvarvarande åren av kontraktet.[72] Under sommaren 1781 adderas även krogen Gipsen till arrendet som Lilja låtit uppföra vid kungsgårdens gipsugn till bequämlighet för arbetsfolk under pågående nybyggnationer och reperationer.[73]

Efternamnet till trots, var Carl Magnus Lilja sannolikt inte släkt med de tidigare Liljor som brukat värdshuset. Men hans hustru, Fredrika Laurentia Berg, var brorsdotter till den tidigare traktören Anders Berg och hade bott på värdshuset under ett par år på 1770-talet.[65][66] Troligen är det den kopplingen som gör att det är Lilja som får ta över arrendet.

Genom att Ulriksdals värdshus ända sedan 1727 skötts av en och samma familj hade också kontraktet varit detsamma ända sedan dess. Först i december 1781, då Lilja får förlänga arrendet med ytterligare 10 år, upprättas ett nytt arrendekontrakt.[74] Detta kontrakt finns inte bevarat, men av Ulriksdals slotts räkenskaper framgår att arrendeavgiften nu höjs med 50% till motsvarande 1500 daler kopparmynt (83 riksdaler specie och 16 skilling).[75]

I samband med att det nya kontraktet börjar gälla i oktober 1782 genomförs en husesyn av värdshuset och Järva krog.[73] Förutom själva värdshusbyggnaden bestod värdshuset av en köksbyggnad samt de stallbyggnader och fähus som Berg låtit uppföra och som Lilja senare inlöst. Köksbyggnaden var byggd i sten och innehöll ett brygghus, skafferi och ett kök med en spis, två fyrugnar och en bakugn. Värdshusbyggnaden var byggd i trä och bestod av entréplan, källare och en inredd vindsvåning. Köket befanns överlag vara i godt stånd, men med värdshusbyggnaden var det inte lika gott ställt. Bl.a. behövde flertalet fönster blyas om och golvet i ett av rummen på entréplan var så ojämt att det helt behövde bytas ut. Det allvarligaste var dock taket, som var så bristfälligt at hvarken regn eller snjö kan utestängas vilket lett till att både innertak och golv tagit ansenlig skada igenom takdropp. För det mesta som behövde repareras stod kungsgården för kostnaden. Men för sådant som arrendatorn själv satt upp, t.ex. flertalet kakelugnar som nu behövde omsättas, var det upp till Lilja att på egen kostnad besörja.

Vid Järva krog hade traktören, förutom den två våningar höga krogbyggnaden, även tillgång till ladugård, sädeslada och loge. De två sistnämnda var uppsatte av traktören Berg och inlösta av Lilja. Krogbyggnaden ansågs dock vid husesynen vara i så pass dåligt skick att den ej står at reparera och bör, ju förr, thess heldre å nyo uppbyggas, och inredas högst med 4 rum. Tegel och timmer till den nya krogbyggnaden tyckte syningsmännen med fördel kunde tas från det gamla brygghuset vid Brunnsviken, som inte längre användes.

Uppsättandet av en ny krogbyggnad vid Järva och reperationen av taket på värdshuset genomförs under 1784.[76] Reperationen av värdshusets tak uppskattades vid husesynen kräva 40 Dalkarls Dagswärken. Ledaren för dalkarlarna, som även tidigare gjort många arbeten på kungsgården, hette Stikå Anders Olsson och kom från byn Risa i Mora socken.[77] Dalkarlarna stod även för allt timmerarbete vid Järva krog, där smeden vid kungsgården Johan Wiberg stod för allt smidesarbete och kakelugnsmakaränkan Catharina Lerbeck[78] ansvarade för kakelugnarnas uppsättande.

För att ytterligare stärka upp värdshusrörelsen börjar Lilja i mars 1785 även att arrendera den kungliga köks- och fruktträdgården vid Ulriksdal.[79] Arrendeavgiften för trädgården var 16 riksdaler och 32 skilling, vilket innebar att Lilja nu varje år skulle betala 100 riksdaler till kungsgården. Men detta stora arrende skulle visa sig bli allt för betungande. Redan 1786 lyckas han inte ens betala en tredjedel av arrendeavgiften.[80] Detta leder snabbt till en allt större skuld till kungsgården som 1788 uppgår till 143 riksdaler.[81] Vid sommartinget samma år blir Lilja dessutom stämd av victualiehandlaren Engels för utebliven betalning. Han blir dömd att betala inte bara varorna inklusive ränta, utan även en straffavgift för att han uteblivit från tinget utan anmälan.[82]

Liljas skuld till kungsgården blir till slut så stor att han blir tvungen att säga upp arrendet. I slutet av januari 1789 annonseras i tidningen Dagligt Allehanda att Ulriksdals Wärdshus med tillydande näringsställen och ägor finns tillgängligt att arrendera till nästkommande påsk.[83] Men det blir först i oktober som en ny traktör tar över värdshuset. Den nya traktören hette Carl Åkerström och kom närmast från Riddarholmen i Stockholm.[84] För att även få ta över de byggnader som Lilja och tidigare traktörer satt upp, t.ex. stall och fähus, var Åkerström tvungen att betala en avträdessumma till Lilja. Men summan, som uppgick till 527 riksdaler, var inte något som Lilja kunde behålla, utan den gick oavkortat till att betala av alla skulder.[85]

Efter avträdet verkar det som Lilja stannar i Solna i ytterligare ett par år. I september 1790 föds f.d. Tracteurn Carl Magnus Liljas son Thure Magnus[86] och 1793 dör dottern Gustava i Solna.[87] Men Lilja lyckas inte bli kvitt sina skulder. När dottern Gustava dör har han inte ens råd att betala för hennes begravning.[88] Det går till och med så långt att tre av barnen lämnas in på Allmänna barnhuset i Stockholm. I barnhusets rullor anges barnens far vara en af sig kommen tractuer.[89]

• [1]   Runefelt (1997) s.17
• [2]   Nilsson (2003) s.28-30 (pdf)
• [3]   Solna LIa:2 (1695-1709) opag.
• [4]   Ulriksdals slotts arkiv, F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – arrendekontrakt 1/12 1716
• [5]   I 1695 års mantalslängd (upprättad 14/1 1695) är en traktörsänka skriven under Ulriksdal. I 1696 års mantalslängd (upprättad 10/1 1696) är Modal skriven under Ulriksdal.
• [6]   Mantalslängder: Länsstyrelsen i Uppsala län, Landskontoret I EVIIIb:3 (1695) s.31, EIII:1 (1696) s.31, EIII:2 (1697) s.308, EIII:3 (1698) f.115r, EIII:4 (1699) f.121r, EIII:5 (1700) f.118r, EIII:6 (1701) s.204, EIII:7 (1702) s.224, EIII:9 (1704) f.195r, EIII:10 (1705) f.22r, EIII:11 (1706) f.20v, EIII:12 (1707-1708) f.17v 449r, EIII:13 (1709-1711) f.17r, EIII:14 (1712-1714) f.189r 785v 1127r
• [7]   1718 års mantalslängd upprättades 2/1 1718 och 1717 års dito upprättades 8/1 1717 (Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret EI:4a (1718) f.35v, EI:3a (1717) f.35v).
• [8]   Solna LIa:3 (1709-1736) s.45
• [9]   Solna LIa:3 (1709-1736) s.39
• [10]   Schere Schefre Schiefre Schieff Skiäfv Schewe Schefwe
• [11]   Ulriksdals slotts arkiv, F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – husesyn 5/12 1716.
• [12]   Ulriksdals slotts arkiv, F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – memorial skrivet av Schief daterat 15/6 1720.
• [13]   Ulriksdals slotts arkiv, F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – arrendekontrakt 10/9 1720, §3 och §4.
• [14]   Ulriksdals slotts arkiv, F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – överlåtelse av arrendet av Ulriksdals värdshus från Scheif till Brandt daterad 20/3 1722.
• [15]   Riddarholmens fb CI:1 (1636-1735) f.195v.
• [16]   Riddarholmens fb CI:1 (1636-1735) f.208v.
• [17]   Ulriksdals slotts arkiv, F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – arrendekontrakt 20/3 1723
• [18]   Ulriksdals slotts arkiv, E2:2 (1714-1749), två skrivelser i kommunikation mellan Brandt och slottsförvaltaren Mathias Högman daterade 22/3 och 8/4 1723.
• [19]   Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret EI:9a (1723) s.61, EI:10a (1724) f.33r, EI:11a (1725) s.81, EI:12a (1726) f.40r, EI:13a (1727) f.40v, EI:14a (1728) f.43r (upprättad 4/12 1727).
• [20]   Kocken Joakim Flygare är mantalskriven under värdshuset 1725-1728. I 1729 års längd, upprättad 4/12 1728, är noterat att han flyttat till Djurgården.
• [21]   Stockholms rådhusrätt 1:a avdelning F1A:128 (1741) f.256r – räkning på medicinering av Casper Brandt.
• [22]   Ulriksdals slotts arkiv, E2:2 (1714-1749), memorial skrivet av Brandt daterat 31/5 1727.
• [23]   Ulriksdals slotts arkiv, E2:2 (1714-1749), specification på kostnaden för en ny sädeslada vid Järva krog, daterad 27/3 1727.
• [24]   Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret EI:15a (1729) f.34v
• [25]   Stockholms rådhusrätt 1:a avdelning F1A:128 (1741) f.250r – bouppteckning efter lands- och jägerifiskalen Casper Brandt daterad 19/3 1741.
• [26]   Maria Magdalena fb CIa:5 (1715-1729) s.1
• [27]   Ulriksdals slotts arkiv, F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – arrendekontrakt 28/7 1727
• [28]   Kungsholms vb EII:1 (1688-1772) opag. (AID: v87651.b91) – hans kongl majth Cammar Laquai Johan Henrich Lilia, ock Jungfru Judith Schmidt
• [29]   Solna LIa:3 (1709-1736) s.103 – 1729-05-21 Tracteuren Liljas hustru wid Ulriksdahl
• [30]   Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret EI:6a (1720) s.65 – hust: Karin gl. och utfattig, EI:7a (1721) s.63 - öde
• [31]   Ulriksdals slotts arkiv, F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – arrendekontrakt 6/2 1798 §6
• [32]   Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret EI:18a (1732) f.39v, EI:37a (1751) f.53 – Järfwa krog med Snörin krögaren Er: Holm
• [33]   Ulriksdals slotts arkiv, G1:14 (1745) s.1836-1838
• [34]   Lorenz Werner (2018) s.7 (pdf)
• [35]   Ulriksdals slotts arkiv, E2:1 (1700t-1800t), odaterad skrivelse från Johan Henrik Lilja.
• [36]   Antalet pigor och drängar varierade från år till år. T.ex. är 6 pigor och 2 drängar mantalskrivna under värdshuset 1738, men bara 2 pigor 1749. (Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret EI:25a (1739) f.35v (upprättad 16/12 1738), EI:36a (1750) f.50 (upprättad 19/12 1749)).
• [37]   Lars Flink är mantalskriven som kock 1728-1731 och vid Järva krog 1732-1738 (Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret EI:14a (1728) f.43r, EI:15a (1729) f.34v, EI:16a (1730) s.88, EI:17a (1731) f.36v, EI:18a (1732) f.39v, EI:19a (1733) f.32v, EI:20a (1734) f.46r, EI:21a (1735) f.32r, EI:22a (1736) f.34r, EI:23a (1737) f.39r, EI:24a (1738) f.38r). Flink återfinns också tillsammans med hustrun under Järva krog i Solnas första husförhörslängd (AIa:1 (1735-1761) s.58).
• [38]   Solna FI:1 (1736-1846) f.4r – Traktören Lilja vid Ulriksdal begravdes 4/9 1756.
• [39]   Anges vara 3 år gammal i mormodern Juliana Lütkens bouppteckning, upprättad 8/8 1732 (Stockholms rådhusrätt 1:a avdelning, F1A:110 (1734) s.25).
• [40]   Solna hfl AI:1a (1735-1761) s.204
• [41]   Solna db FI:1 (1736-1846) opag. (nr.231 år 1743)
• [42]   Solna LIa:3 (1709-1736) s.139
• [43]   Solna db FI:1 (1736-1846) opag. (nr.238 år 1743)
• [44]   Dito (nr.221 år 1743)
• [45]   Dito (nr.230 år 1743)
• [46]   Solna hfl AIa:2 (1762-1771) f.38
• [47]   Dotter till kyrkoherden i Danderyd Nils Fast o.h.h. åldfrun vid Ulriksdal Brita Nessner.
• [48]   Detta nämns i en odaterad skrivelse av mågen Anders Berg (Ulriksdals slotts arkiv, E2:1 (1700t-1800t)).
• [49]   Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret EIII:7 (1757) f.19-20, EIII:8 (1758) s.33-35, EIII:9 (1759) s.45-47, EIII:10 (1760) s.29-30, EIII:11 (1761) f.25-26, EIII:12 (1762) s.48 & 51. Samtliga upprättade i december föregående år.
• [50]   www.confidencen.se/historia (läst 2019-12-31).
• [51]   Ulriksdals slotts arkiv, E2:3 (1750-1793), skrivelse från Hedvig Ulrika Fast till överstemarskalken Claes Ekeblad. Svaret från Ekeblad är daterat 13/10 1759.
• [52]   Ulriksdals slotts arkiv, E2:3 (1750-1793), skrivelse från Hedvig Ulrika Fast till överstemarskalken Claes Ekeblad. Svaret från Ekeblad är daterat 30/5 1760.
• [53]   Mantalslängd 1760 Klara Västra Nedre (Stockholms stadsarkiv, Mantal 1760)
• [54]   Solna db FI:1 (1736-1846) f.16r – madame Hedvig Ulrica Lilje 56 åhr gl. död af slag.
• [55]   Solna vb FI:1 (1736-1768) s.41.
• [56]   Personella hovstater HIII:2 (1751-1753) s.57 – Kongl. Maijts Peronelle Håfstat Pro Anno 1752
• [57]   Solna hfl AIa:2 (1762-1771) s.38
• [58]   Solna LIa:2 (1695-1709) opag. (SVAR Bildid: C0048785_00081)
• [59]   Solna hfl AIa:2 (1762-1771) s.51 (Snörin) & 68 (Järva krog)
• [60]   Solna db FI:1 (1736-1846) f.8r
• [61]   Mottagaren av skrivelsen (se not 62) nämns aldrig vid namn, endast vid titel (herr Baron hofmarschalck och öfwer kammarherre samt riddare af kongl. majtts nordstierne orden). Av svaret till skrivelsen (se not 63) framgår att det är Christoffer Manderström som avses.
• [62]   Ulriksdals slotts arkiv, E2:1 (1700t-1800t) - odaterad skrivelse från Anders Berg, sannolikt skriven i samband med att arrendet skulle förnyas 1772.
• [63]   Ulriksdals slotts arkiv, F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – svar från C. Manderström till Anders Berg, daterat 7/9 1772 (tillagt till slutet av 1727 års kontrakt).
• [64]   Solna db FI:1 (1736-1846) s.30.
• [65]   Nedre Borgrätten F6:13 (1775-1779) s.238-251 – bouppteckning efter kockgesällen vid kungliga hovet, Anders Berg.
• [66]   Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret EIII:38 (1777) f.495v, 498r & 498v (upprättad 8/11 1776), EIII:40 (1778) f.29r & 31r (upprättad 10/11 1777).
• [67]   Nedre Borgrätten F6:13 (1775-1779) s.544 – bouppteckning efter silverknekten vid hovet Johan Carl Mosetts hustru Maria Catharina Fröberg, död 3/8 1776.
• [68]   Ingen vigselnotis har påträffats. Mosett är mantalskriven under Ulriksdal första gången i 1779 års längd, upprättad 3/12 1778 (Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret EIII:41 (1779) f.42).
• [69]   Personella hovstater HIII:13 (1776-1777) s. 153 & 282 (år 1776). Silverkammarbetjänten Johan Carl Mosett blir befordrad till silverknekt 27/3 1776.
• [70]   Ulriksdals slotts arkiv G1:56 (1789) s.331
• [71]   Hovförsamlingen fb CI:4 (1766-1818) s.147, Jakob och Johannes FIa:4 (1809-1852) s.595, https://sv.wikipedia.org/wiki/Sofia_Mosette (läst 2024-01-28).
• [72]   Ulriksdals slotts arkiv F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – överlåtelse av arrendet av Ulriksdals värdshus från Johan Carl Mosett till Carl Magnus Lilja (tillagt till slutet av 1727 års kontrakt).
• [73]   Ulriksdals slotts arkiv F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – husesyn 24-25/10 1782.
• [74]   I början av husesynsprotokollet (se not 73) står att läsa att Tracteuren Carl M. Lilja, som dessa lägenheter igenom transport af d: 1. Julii 1780 utaf 1727 åhrs arrende contract till then 1sta i denna månad innehaft, men nu mera igenom nytt arrende contract af d. 13. Decembris förl. åhr, uppå tijo åhrs tid, tilträdt.
• [75]   Jämför räkenskaperna för 1781-1782 (Ulriksdals slott G1:48 (1781-1782) s.440) med motsvarande för 1783 (G1:49 (1783) s.183).
• [76]   Ulriksdals slotts arkiv G1:50 (1784) s.106-107 – räkning på arbete utfört av Johan Wiberg, s.109 – räkning på arbete utfört av Catharina Lerbeck, s.205 & 208-209 – förteckning över använt material till uppsättandet av den nya krogbyggnaden och reparation av värdshustaket.
• [77]   Ulriksdals slotts arkiv G1:48 (1781-1782) s.199 – Jag Stickå Anders Olsson ifrån Mora sochn och Risa by åtager mig at nedrifva och anlägga taket op Ulricsdahls kongs ladugård (21/5 1782).
• [78]   Catharina var född Ryding och änka efter kakelugnsmakareåldermannen Anders Lerbeck, död 19/1 1782 (Stockholms rådhusrätt 1:a avdelning F1A:270 (1782) f.495r).
• [79]   Ulriksdals slotts arkiv G1:52 (1785) s.200 – Bilagdt Tractrn Liljas ärhåldne arrendecontract af d: 12. martii 1785, uppå Kongl: Kjöks- och Frugdträgården vid Ulricsdahl. Tyvärr saknas bilagan.
• [80]   Ulriksdals slotts arkiv G1:53 (1786) s.231 – Rest längd uppå innestående arrende medel.
• [81]   Ulriksdals slotts arkiv G1:55 (1788) s.228
• [82]   Danderyds skeppslags häradsrätt AIa:9 (1788-1789) opag. – Laga sommarting 26/5 1788.
• [83]   Dagligt Allehanda 1789-01-16, 1789-01-22 och 1789-01-27 (digitaliserat på tidningar.kb.se)
• [84]   Solna hfl AIb:1 (1782-1789) s.37
• [85]   Ulriksdals slotts arkiv F1B:9 (1716-1959), Ulriksdals värdshus – Lös lapp daterad 25/9 1789, där det framgår att Lilja låter slottskamrer Abraham Sjölin ta emot och kvittera avträdessumman från Åkerblom.
• [86]   Solna fb CI:1 (1768-1833) s.122, Adolf Fredrik db FI:6 (1812-1834) s.172
• [87]   Solna db FI:1 (1736-1846) s.118
• [88]   Solna LIa:6 (1779-1865) opag. – 1793-01-19 Tracteurn Lilljes barns begr. Obet.
• [89]   Allmänna barnhuset D2A:12 (1794-1796) opag. (AID: v749441.b320) [Sofia], (AID: v749441.b350) [Hedvig], (AID: v749441.b1670) [Thure Magnus].
• [90]   Hovförsamlingen fb CI:4 (1766-1818) s.185, Solna db FI:1 (1736-1846) s.34
• [91]   Solna fb CI:1 (1768-1833) s.90 & Solna db FI:1 (1736-1846) s.78
• [92]   Hovförsamlingen fb CI:4 (1766-1818) s.207
• [93]   Solna fb CI:1 (1768-1833) s.98 & Solna db FI:1 (1736-1846) s.88
• [94]   Solna fb CI:1 (1768-1833) s.67, Hovförsamlingen fb CI:4 (1766-1818) s.218 & Solna db FI:1 (1736-1846) s.63
• [95]   Solna fb CI:1 (1768-1833) s.108
• [96]   Solna fb CI:1 (1768-1833) s.76
• [97]   Solna fb CI:1 (1768-1833) s.84 & Ljusdal db F:3 (1862-1887) opag. (nr.32 år 1875)